EN DAG

Igår "firade" Olle sin 14e dag. Shit! De har gått två veckor

med denna fantastiska varelse här! På sätt och vis känns det som att han alltid funnits

här. Familjen känns mer fulländad för varje barn som kommer (så kan utan problem

 

Men iallafall. Helgen den 7-9 september fick vi oumbärlig hjälp med vedhögen.

Vi hade fått en hel del hjälp sedan innan men denna helgen kom ett stort artilleri i form av

min pappa och hans fru, Johans pappa, Johans storasyster, lillasyster, lillasysters sambo. Medan pappas fru, Johans gravida lillasyster och jag, och Vidar såklart, fixade fika, mat, medmera så skötte de andra vedkapning och klyvning. När regnet kom var det fika- och matpauser och sen va det bara o fortsätta.

Nästan allt blev klart! Denna helg, främst lördagen, var det en del konkande på Vidar, han var inte helt på topp och det var mamma/pappa som gällde. Och nu när pappa var upptagen fick det bli mamma.

Detta resulterade i en dag FULL med sammandragningar.

Söndagen va lite lugnare med besök i Uppsala  hos min farbror, kolla barnbutiker (i jakten på syskonvagn) och sedan en lugn kväll hemma.

 

På måndagen var det sammandragningar för glatta livet, Johan hade en effektiv och viktig dag på jobbet och fick undan mycket av det som var brådskande. På kvällen kom C & M hit och sammandragningarna började kännas men gjorde inte direkt ont.

Vi gick o la oss och de va inga problem med att somna. Men att sova var svårare. Hade värkar 4-6 ggr i timmen men fortfarande inga som gjorde skitont utan bara kändes så pass att man vaknade av de.

 

Vaknade vid 2-halv 3 och låg en lång stund. Väckte Johan som fick lova att vara hemma nästkommande dag för att jag var så stressad över allt vi var tvungna att göra klart innan bebisen kommer. Avloppet hade gett upp så halva måndagskvällen stod grannen/hyresvärden och Johan inne på toan o försökte, med hjälp av högtryck, få dän propparna. Gick inge bra. Vi hade ingen toa, ingen dusch o inget rinnande vatten. Grannen skulle fixa mer verktyg tills tisdagen. Johan som var riktigt svettig var tvungen att ta en dusch. Så avloppsvattnet fick liksom sjunka undan låångsamt var tanken. Mitt i duschningen löstes proppen upp men vi hade fortfarande ingen toa (urkopplad).

Efter Johans lovande om att vara hemma kunde jag slappna av. Låg i filurade och försökte somna om.

 

Kl. 4.13 gick vattnet.  Fruktansvärt förvånande! :) Men än kunde de ju ta tid tänkte jag. Och inte var det sånt där "SPLASCH" alla talar om heller.. Det var en fläck på lakanet, stor som en 20-lapp.. Johan vaknade till fortare än fortast när jag sa att vattnet gått och sen var det upp. Ställa sig i duschen, stå där och undersöka vad som egentligen kom ut (eftersom jag inte var säker på att det va vattnet). Johan fick montera toastol för var bara tvungen att gå på toa (olägligt värre). Haha. Vilket minimikaos det var!

Fick frågan om bebisen var fixerad - svar nej. Om bebisen var ruckbar - svar nej.

Är bebisen rörlig fortfarande - svar ja. Men då ligger du väl ner?! - Svar nej.

Lägg dig genast ner, låt din sambo packa de sista grejerna. Du måste ligga ner. - Ok...

Jag pekade, ropade och styrde, visste ju vart allt fanns. Johan sprang o packade. Ringde sin mamma och sedan sin syster, sistnämnda var här på 20 minuter och sen var det bara att åka.

 

Kl. 6.10 ringer vi på Förlossningsentren. Mycket skrikande från diverse rum var det. Vi fick komma in på en sal direkt, utan att först bli undersökta. Omföderska med vattenavgång is the shit!  ;)

Blir uppkopplad på CTG o värkkollen.

Ligger bra länge. En barnmorska kommer in. Berättar att det är fullt upp ute på alla salarna så vi får vänta en stund, sedan är det skiftbyte också. Där ligger jag, lite småvärkar men inga ordentliga. Vi skojjar och skämtar o pratar allvar ibland.

 

Kl. 9.25. Kommer "vår" barnmorska Rebecca och Undersköterska Rigmor in. Tre timmar efter vi kom in så hade dom tid att kika in och undersöka mig, prata upplägg och önskemål. Dom hade fått börja arbetspasset med att förlösa. Jag gissade på att jag va öppen 2 cm, Johan 4. Bm sa 6 cm och jag hade ju inte ens haft nå ordentliga värkar. Jag vill ha EDA, BM sa nej, tror inte på det. Som omföderska går allt mycket fortare. Blev lite arg men tänkte att hon har nog rätt.

 

Kl. 10.40-10.50. Är det undersökning igen, för att se hur det går framåt.  Öppen 7 cm. Pratar med EDA vs. dropp som ska få fart på värkarna. Droppet vinner. Värkar from hell - yeah!

 

Sedan är allt lite mer luddigt. Jag vet att jag får dropp, heliga lustgasen och sjukt bra stöd från Johan!!

Johan var helt klanderfri! Vilken kille jag har!! :)

 

Runt halv 12 är jag öppen 8 cm. En dryg timme senare (12.30) är jag öppen 10 cm. Men de där kanterna som ska vara mjuka var inte mjuka så hon skulle hjälpa mig. Mitt under en värk skulle hon "peta upp" kanterna så att bebisen kunde passera fritt. (Detta gör svinigt ont men funkade hur bra som helst - lustgas = ett måste).

Nu är klockan typ 12.40 och jag har sjuka värkar men ska inte riktigt krysta. Utan andas... (lätt o säga till en kropp som inte lyssnar ett skit på vad huvudet säger..).. Mitt under detta måste barnmorskan gå över till en annan patient i rummet intill för att kolla läget. Under tiden får jag behålla undersköterskan Rigmor hos mig och jag ska andas igenom värkarna, inte krysta - bara andas.

 

Under tiden barnmorskan är borta får jag två värkar. Under båda värkarna krystar kroppen för glatta livet utan att jag (huvudet) säger åt den att krysta. Huvudet säger fortfarande andas medan kroppen gör precis som den vill - krystar.

När sedan barnmorskan kommer in (efter att jag har skrikigt "RING PÅ KLOCKAN" i lustgasmasken utan att Johan hörde mig.. rätt isolerande de där maskarna) är huvudet redan ute, Rigmor håller upp huvudet så Rebecca hinner ta på sig handskarna, sen var han ute!! 12.55 den 11 september 2012. Jag var helt lustgasfylld när han kom till världen så allt är för mig rätt luddigt.. men Johan har fullkoll! :)

 

 

Vi födde barn när alla andra också gjorde det. Vilket resulterade i att  vi så fort vi kunde fick lämna över förlossningssalen till mer behövande patienter o bo in oss på ett eftervårdsrum tills det var dags att åka upp på BB.

Johan fick inte sova kvar utan vi, jag o Olle fick sova i en två-sal med en annan mamma.

Allt detta plus att jag mådde jättebra gjorde att vi bestämde oss för att bara vara kvar en natt och sedan åka hem, hela familjen.

 

Johan OLLE Erik