EN DAG

Att ha ett barn är en smekning, jämfört med två.

Imorse kom jag på mig själv, mitt i all påklädning för att åka till

förskolan med Vidar.

Olle satt i barnstolen och jag vart sådär jobbigt attack-kissnödig.

Eftersom Vidar kan riva och slå till Olle utan förvarning så tog jag med Olle i

bilbarnstolen in på toa.

Vidar kom med en sko, ville ta på sig den.

 

Sådär satt jag, kissandes, vaggade Olle i bilstolen med ena benet

samtidigt som Vidar satt på andra och jag tog på honom skon.

Han hoppade ner o hämtade andra skon..

Effektivitet ja tackar!

 

Är det såhär det ska vara nu?

Och sisådär ett gäng år framöver.

 

Vi har velat och pratat om tre barn.

Men nu känner jag att det räcker bra med två.

Jag menar, det kommer ju komma mer utmaningar med två barn så tätt, än såhär (det här är såklart inte det enda med åra kottar - det är saker HELA tiden!) ;) .

 

Med nattens maratonammande känns det som att INGENTING kan få mig att känna mig pigg.

Jag har laddat i dagar för att åka o handla inför helgen idag. MEN jag bara orkar inte. Orken finns inte, jag vet inte ens vad som ska handlas för det har jag glömt flera gånger om.. Engagemanget finns inte heller.

Jag är glutenintolerant och nu ska jag inte äta mjölk för Olles skull..

Vilket gör att handlingen blir lite mer krånglig än innan.

 

Pust.

 

Nu är det operation: Få Olle att sova så att jag också kan blunda ett tag.

Först ladda med lite sött;