Att lysa..
.. med min frånvaro är något jag är fullkomligt medveten om på detta ställe.
Men vardagen har mig o min familj i ett fast grepp och mkt händer mest hela tiden.
Så kanske leder allt detta till att bloggen upphör eller för ett tag läggs ned.
Jag kan dela med mig av mycket, men inte allt, vilket gör att jag är begränsad
i mitt skrivande.
Plus att, efter ett par dagar i fjällen, inser jag att jag är rätt tom på
ork och energi. När man är uppe i allt märks inget, men såfort kursen börjar lida mot sitt
slut så börjar även huvudet varva ned och kroppen märker hur stort "minuskonto" på ork och energi man
har gått runt med.
Som sagt, jag är med min fina Johan, älskade Vidar o rastlösa hund Sanna i fjällen.
Vi har barnvakt vilket leder till ensamtid i backarna när vi vill och Johan (som tycks ha mer energi än mig) låter mig sova långa (o många om jag så vill) stunder på dagen. För att sedan ändå gå o lägga mig i säng-tid.
Vädret är fantastiskt och tiden med familjen är ovärdelig. Mitt i veckorna inser man
hur lite man kommer se varandra när Vidar börjat förskolan. Kvällar o helger kommer jag då att leva för. :)
På onsdag börjar c-uppsatsen, och då är det 180 som gäller. Jag är evigt tacksam att min skrivkompis är så grym att arbeta med så det känns inte ens jobbigt att vi ska ta tag i undersökningar, intervjuer, sammanställande och många kontakter, intervjupersoner och många timmars färdigställande men även äckligt mkt faktaletande!
Nu ska jag deklarera - det var ju det också.. ;)
Så - summan av kardemumman - ikväll äre final i Gladiatorerna och jag kommer sitta framför för att se alla dessa sjukt snygga tränade människor. OCH vi ses när vi hörs! Puss.
Men vardagen har mig o min familj i ett fast grepp och mkt händer mest hela tiden.
Så kanske leder allt detta till att bloggen upphör eller för ett tag läggs ned.
Jag kan dela med mig av mycket, men inte allt, vilket gör att jag är begränsad
i mitt skrivande.
Plus att, efter ett par dagar i fjällen, inser jag att jag är rätt tom på
ork och energi. När man är uppe i allt märks inget, men såfort kursen börjar lida mot sitt
slut så börjar även huvudet varva ned och kroppen märker hur stort "minuskonto" på ork och energi man
har gått runt med.
Som sagt, jag är med min fina Johan, älskade Vidar o rastlösa hund Sanna i fjällen.
Vi har barnvakt vilket leder till ensamtid i backarna när vi vill och Johan (som tycks ha mer energi än mig) låter mig sova långa (o många om jag så vill) stunder på dagen. För att sedan ändå gå o lägga mig i säng-tid.
Vädret är fantastiskt och tiden med familjen är ovärdelig. Mitt i veckorna inser man
hur lite man kommer se varandra när Vidar börjat förskolan. Kvällar o helger kommer jag då att leva för. :)
På onsdag börjar c-uppsatsen, och då är det 180 som gäller. Jag är evigt tacksam att min skrivkompis är så grym att arbeta med så det känns inte ens jobbigt att vi ska ta tag i undersökningar, intervjuer, sammanställande och många kontakter, intervjupersoner och många timmars färdigställande men även äckligt mkt faktaletande!
Nu ska jag deklarera - det var ju det också.. ;)
Så - summan av kardemumman - ikväll äre final i Gladiatorerna och jag kommer sitta framför för att se alla dessa sjukt snygga tränade människor. OCH vi ses när vi hörs! Puss.
