Mardrömshandling
Vart lämnas avskedsansökan för gravid småbarnsmamma in någonstans? Vem vill ta emot den och VEM vill ersätta en sådan "tjänst"?!
Jag själv tyckte inte de va så hemskt, man är väl van vid Vidars skrikattacker (som senaste 3 dagarna har blivit riktigt fruktansvärda), men jag fick en hel del blickar av dessa %&/¤") pensionärer som alla tror att dom har mest bråttom i hela världen när dom går och storhandlar en fredagmorgon. Ja, det är ju dessa pensionärer och vi småbarnsföräldrar. Idag är jag själv med Vidar, Johan har börjat jobba och tidigare i veckan har han tagit ut någon extra dag plus att min mamma och hennes man har varit här två dagar och hjälpt mig med V. Men en enda dag denna vecka skulle jag vara själv med V och eftersom vi får finbesök ikväll så tänkte jag riva av handlingen på Vidars braiga-humör-tid. Men icke.
Medan personalen på ICA MAXI tittade medlidande under V's skrikattacker så sa pensionärernas blickar mer "urs vilken unge", "att hon handlar med honom".. guess what?!! JAG HADE INGE VAL kärringar- o gubbjävlar!
Ett par kommenterade det hela också med "Fy så han låter" (gubben).. "Tar du död på honom ellerär han väldigt ouppfostrad" (kärringen).. Ja.. förlåt men jag vet inte.. vi kanske har misslyckats totalt med vår 17 månaders uppfostran.. han lyssnar inte och han svarar inte på tilltal.. Vad göra? Jag attackhandlade, fick kraftiga sammandragningar och bäckenet gav upp i rusningen. Väl i kassan ställer sig pensionärsparhelvetet i kassan brevid och slutar inte kommentera och ge blickar. Jag gav upp. Kände hur det började bränna i ögonen och packade fort som fan, tryckte OK på kortterminalen (brukar alltid försöka få ett hum om vad det gick på annars, men idag hade han kunnat slå in alla varorna tre gånger - jag hade inte brytt mig utan betalat ändå), tog vagnen, varorna o barnet o mer eller mindre sprang därifrån. Jag hann till utgången.. när jag möttes av en jättegullig pensionärstant, som jag sett och gått om några gånger i butiken, blick. Den sa något helt annat än pensionärsparshelvetets iaf och det var kört. Kände mig så liten o ville bara krypa upp i hennes famn o gråta. Tårarna började rinna lite, men än skulle jag ju ta mig ut till bilen, med onda höfter, skrikande barn och packa in de få kassarna, sätta in vidar o lämna vagnen. När jag väl satte mig i bilen så släppte allt och jag har nog inte storgråtit sådär på flera år.
Vidar fortsatte o skrika och utan att höja rösten så förklarade jag för honom att man minsann inte gjorde sådär (som jag gång på gång gjort inne på ICA) men nu måste jag haft en helt annan röst.. för lilla V's underläpp började darra och jag som mamma började gråta ännu mer.. hade ju gjort honom ledsen också.
Hela bilresan hem va minst likadan så han fick gå o lägga sig när vi kom hem. Han sover och jag ska göra detsamma, jag hade bara väldigt stort behov utav att skriva av mig.
Kärringar, gubbar och alla ni andra, tänk er för innan era fula grodor hoppar ur munnen..
Jag själv tyckte inte de va så hemskt, man är väl van vid Vidars skrikattacker (som senaste 3 dagarna har blivit riktigt fruktansvärda), men jag fick en hel del blickar av dessa %&/¤") pensionärer som alla tror att dom har mest bråttom i hela världen när dom går och storhandlar en fredagmorgon. Ja, det är ju dessa pensionärer och vi småbarnsföräldrar. Idag är jag själv med Vidar, Johan har börjat jobba och tidigare i veckan har han tagit ut någon extra dag plus att min mamma och hennes man har varit här två dagar och hjälpt mig med V. Men en enda dag denna vecka skulle jag vara själv med V och eftersom vi får finbesök ikväll så tänkte jag riva av handlingen på Vidars braiga-humör-tid. Men icke.
Medan personalen på ICA MAXI tittade medlidande under V's skrikattacker så sa pensionärernas blickar mer "urs vilken unge", "att hon handlar med honom".. guess what?!! JAG HADE INGE VAL kärringar- o gubbjävlar!
Ett par kommenterade det hela också med "Fy så han låter" (gubben).. "Tar du död på honom ellerär han väldigt ouppfostrad" (kärringen).. Ja.. förlåt men jag vet inte.. vi kanske har misslyckats totalt med vår 17 månaders uppfostran.. han lyssnar inte och han svarar inte på tilltal.. Vad göra? Jag attackhandlade, fick kraftiga sammandragningar och bäckenet gav upp i rusningen. Väl i kassan ställer sig pensionärsparhelvetet i kassan brevid och slutar inte kommentera och ge blickar. Jag gav upp. Kände hur det började bränna i ögonen och packade fort som fan, tryckte OK på kortterminalen (brukar alltid försöka få ett hum om vad det gick på annars, men idag hade han kunnat slå in alla varorna tre gånger - jag hade inte brytt mig utan betalat ändå), tog vagnen, varorna o barnet o mer eller mindre sprang därifrån. Jag hann till utgången.. när jag möttes av en jättegullig pensionärstant, som jag sett och gått om några gånger i butiken, blick. Den sa något helt annat än pensionärsparshelvetets iaf och det var kört. Kände mig så liten o ville bara krypa upp i hennes famn o gråta. Tårarna började rinna lite, men än skulle jag ju ta mig ut till bilen, med onda höfter, skrikande barn och packa in de få kassarna, sätta in vidar o lämna vagnen. När jag väl satte mig i bilen så släppte allt och jag har nog inte storgråtit sådär på flera år.
Vidar fortsatte o skrika och utan att höja rösten så förklarade jag för honom att man minsann inte gjorde sådär (som jag gång på gång gjort inne på ICA) men nu måste jag haft en helt annan röst.. för lilla V's underläpp började darra och jag som mamma började gråta ännu mer.. hade ju gjort honom ledsen också.
Hela bilresan hem va minst likadan så han fick gå o lägga sig när vi kom hem. Han sover och jag ska göra detsamma, jag hade bara väldigt stort behov utav att skriva av mig.
Kärringar, gubbar och alla ni andra, tänk er för innan era fula grodor hoppar ur munnen..
