EN DAG

Imorrn kommer finaste familjen Östlund/Englund!
Kusinerna Elliott och Anton ska få träffa
de absolut nyaste tillskottet i familjen
och faster (jag) ska få mysa med Anton - äntligen!!

Ikväll när jag pratade med Elliottbus i telefonen
frågade han "Har bebisen kommit ut nu elle´?"
Haha, han är för söt, fasters lilla busunge!!
När jag sen sa att ja, Vidar har kommit ut nu,
så svarar han sten coolt "aha".
Så va det liksom konstaterat o bekräftat, punkt.

Idag, ikväll, för exakt en vecka sen låg vi o tittade helt förstummade på
vår lilltåt, vår kärlek. Att det redan gått en vecka! Känns som han alltid varit här
men ändå känns det som igår! :)

Annars rullar de mesta på,
men det här med amningen..
Innan man själv fick barn tyckte man de såg
himla lätt ut. Men nepp.
Varför är händerna i munnen hela tiden?
Varför skakar han hela tiden med huvudet så att det är totalt omöjligt att
hålla kvar honom i "amningsgrepp"?
Varför spottar han ut bröstet efter
en liten liten stund?
Och varför denna gråt vid amning?
Jag känner mig som i atomer. Johan är guld som tar över o vaggar o vyssar.
All heder åt ensamstående, jag hade aldrig klarat av det!

Så idag, döm mig om ni vill (behöver ju inte skriva en kommentar om de såfall ;)), testades nappen för första gången, för kanske, kanske är han inte hungrig trots allt, utan bara snuttig?
Alla sätt är värda att prova just nu!



Bjuder på lite fler bilder..
Första badet..


Första bilturen..