HALVTID!
Det är så häftigt!
Idag är det precis halvtid.
140 dagar har vi varit på smällen, lika många kvar, den tiden har varit med mycket oro,
spänningar, nervositet, rädsla, jaa, you name it!!
Vi har velat det här så länge, försökt så länge o så när man har det
så är man ju så enormt rädd att förlora det. Trots att man inte träffat lillTåten,
Men jag ska också understryka hur underbart det är Nu. Samtidigt som alla negativa tankar/känslor
så har jag ju givetvis varit enormt glad, allt blandat o ganska konstig känsla i kroppen.
Nu däremot, så finns inte mycket till oro i kroppen utan mest glädje. Sån lycka att just vi väntar denna lillTåt.
Jag har börjat känna rörelser därinneifrån men än väldigt diffusa.
Annars känner man av diverse gravidsymtom.
Man är lite avskalad känsolmässigt, går in mer i graviditeten o sin egen kropp än det utanför.
Träningen är ingenting jag prioriterar längre. Gym en gång i veckan är ungefär det jag gör, sen blir dte ju lite gå med Sanna o så men inte alls lika mycket som man skulle vilja. Man har liksom inte sån lust.
Allt detta kan ju såklart bero på den trötthet jag känner. Förr när man kände sig lite frusterad, känner man sig nu helt o hållet uppgiven istället.
Man, alltså jag, varför skriver jag "man" (?!) när det bara har med mig själv att göra, haha, har fått sämre tålamod, och då var det inte bra innan heller.
Jag vill bara vara med Johan hela tiden, skulle tillomed kunna tänka mig att åka med honom till jobbet,
bara för att få vara nära honom, antingen de, eller i vårat hem.
Apropå hemmet så enda sedan vi fick veta att vi va gravida så har vi bonat.
Det har varit något naturligt. Tänkt om, möblerat om, slutat leta hus o
istället fokuserat på hur vi kan göra vår lägenhet anpassad för en till.
Troligen är det därför och för att göra de till mera vårt, som vi nu gör om vardagsrummet.
Visst skulle det inte skada med ett hus, eller iallafall ett rum till,
men vad gör det när det här går så bra?! Det bästa är att vi är så nära varandra,
vart vi än är. Ingen som är på en annan våning eller i en annan del av huset..
Men visst, vem försöker jag lura?! Näst efter lillTåt står hus överst!
Den finaste, den bästa!
..Frågan är om lillTåt kommer bli värst
"normal" med tanke på föräldrarna..
Idag är det precis halvtid.
140 dagar har vi varit på smällen, lika många kvar, den tiden har varit med mycket oro,
spänningar, nervositet, rädsla, jaa, you name it!!
Vi har velat det här så länge, försökt så länge o så när man har det
så är man ju så enormt rädd att förlora det. Trots att man inte träffat lillTåten,
Men jag ska också understryka hur underbart det är Nu. Samtidigt som alla negativa tankar/känslor
så har jag ju givetvis varit enormt glad, allt blandat o ganska konstig känsla i kroppen.
Nu däremot, så finns inte mycket till oro i kroppen utan mest glädje. Sån lycka att just vi väntar denna lillTåt.
Jag har börjat känna rörelser därinneifrån men än väldigt diffusa.
Annars känner man av diverse gravidsymtom.
Man är lite avskalad känsolmässigt, går in mer i graviditeten o sin egen kropp än det utanför.
Träningen är ingenting jag prioriterar längre. Gym en gång i veckan är ungefär det jag gör, sen blir dte ju lite gå med Sanna o så men inte alls lika mycket som man skulle vilja. Man har liksom inte sån lust.
Allt detta kan ju såklart bero på den trötthet jag känner. Förr när man kände sig lite frusterad, känner man sig nu helt o hållet uppgiven istället.
Man, alltså jag, varför skriver jag "man" (?!) när det bara har med mig själv att göra, haha, har fått sämre tålamod, och då var det inte bra innan heller.
Jag vill bara vara med Johan hela tiden, skulle tillomed kunna tänka mig att åka med honom till jobbet,
bara för att få vara nära honom, antingen de, eller i vårat hem.
Apropå hemmet så enda sedan vi fick veta att vi va gravida så har vi bonat.
Det har varit något naturligt. Tänkt om, möblerat om, slutat leta hus o
istället fokuserat på hur vi kan göra vår lägenhet anpassad för en till.
Troligen är det därför och för att göra de till mera vårt, som vi nu gör om vardagsrummet.
Visst skulle det inte skada med ett hus, eller iallafall ett rum till,
men vad gör det när det här går så bra?! Det bästa är att vi är så nära varandra,
vart vi än är. Ingen som är på en annan våning eller i en annan del av huset..
Men visst, vem försöker jag lura?! Näst efter lillTåt står hus överst!
Den finaste, den bästa!
..Frågan är om lillTåt kommer bli värst
"normal" med tanke på föräldrarna..
