EN DAG

.. har man levt med någon
i mer än halva sitt liv. Och så ser man plötsligt
hur gammal hon är. Hur skruttig o hur dålig hon blivit.
Denna fantastiska hund, som har så ont, men ändå är så glad.
Jag vill bara sätta mig ner och tokgråta.
För vem vet- kanske är detta sista helgen jag får med henne?!

Hon är så gammal nu. Man vill bara att hon skall ha det bra.
Men det är så svårt att inse. Jag vill inte. Men jag måste.
Hon är en riktig kämpe! Vicky, rara hund.

Det skär verkligen i bröstet att se henne såhär. Men att samtidigt se
hennes stela försök till bus o spring värmer något.

Fy fan vad jag kommer sakna det välkomnandet man ALLTID
får av henne. Hon kommer troget till ytterdörren när man kommer "hem".

Jag får en så otrolig olust att umgås med individer som
 kommer att lämna jorden innan än själv. För det kommer ju göra
så förbannat ont när dom gör det.
Samtidigt vill jag o ska jag se till att dom individerna har det som bäst,
för det är det jag kan göra.

Nu ska jag lägga mig bredvid Vicky på golvet o klappa henne.
Det är det jag kan göra :)