EN DAG

Du, jag & Kärleken.

Här kommer alla känslorna på en å samma gååång..

Publicerad 2010-08-26 15:02:26 i Plugget,

Vet inte mitt "mode" alls idag..
Eller ja det var väl fridens fram till
mailen kollades och med det började tankarna
rullar.
Ska jag verkligen bli socionom?
Klarar jag av det? Vill jag det?
Ska jag överhuvudtaget jobba med människor?
Kanske ska bli redovisningsekonom eller butikschef istället?

Har aldrig varit övertygad om att socionom är det ENDA RÄTTA
men samtidigt har det känts okej och då tänker
jag att det är bara att köra.

Nu är vi med barn(vilket vi har önskat o längtat efter jätte länge!! vi är så glada över lilla "tåten"), vilket har gjort saker o ting svårare.
Örebro har förlagt socionomutbildningen i Eskilstuna, de är den
jag går. Och Örebro har nu blivit av med examinationsrätten
för inriktade socionomutbildningar, då högskoleverket tycker att det
bara borde finnas generella socionomutbildningar.
Dvs så är vi nu sista årskullen socionomer med inriktning rehabilitering, ohälsa och missbruk.
Detta i sin tur gör att jag inte enkelt kan ta ett sabbatsår och komma med i klassen under.
För det finns ingen.

Jag mailade en studievägledare och frågade om man under tiden februari-juni kunde
lösa det så att jag läste hemifrån men kom in på examinationstillfällena,
såsom redovisningar, seminarium o tentor.
Men NEJ. Det gick inte.
Deras enda undervisningsform är heltidsstudier, på plats.
Nog för att jag hade tänkt plugga med nyfödd unge- men då kunna vara hemma
och göra det på kvällar o helger när johan kommit hem/ är ledig.
Men nu verkar ju det ganska så hopplöst. Och jag är inte så optimistisk så att jag tror
att nyfödd bebis + där o då studier funkar...

Jag får lust att söka jobb på en ICA butik, jobba halvåret som är kvar till bebisen
och sedan vara hemma ett tag för att sen söka en KY-utbildning eller liknande
i uppsala/stockholm och flytta närmare Enköping (där johans jobb finns)..

Men tyvärr har jag nog alldeles för mycket som håller en kvar.
Jag vill inte ge upp. Ingen kommer ihåg en fegis.

Kommentarer

Postat av: Lina

Publicerad 2010-08-27 09:04:34

Fegis?

Det handlar väl inte om feghet? Jag ser ingen feghet i det hela iaf.

Livssituationen har ändrats.. that´s it!

Sen ska man ju inte behöva ge upp sina drömmar. Kan du avsluta de kurser du håller på med och vara nöjd med det? och sen när tid/lust/ork/vilja finnes ta tag i det hela och plugga vidare i form av olika kurser? men ändå, fåihop det till en socionomutbildning?



jag tror du löser detta. hejjar på dig!

kram

Postat av: Katten

Publicerad 2010-08-28 10:31:59

Måste nog instämma med Lina, det handlar inte om att vara feg eller inte det handlar om att följa det som känns rätt. Sen så är det ju utråkigt att dom ska vara så motsträviga men förhoppningsvis kanske det går att diskutera lite bättre med dem irl och få fram en lösning. Det handlar om en såpass kort tid och vi har endå inte lektioner oftare än i snitt 3 gånger i veckan, även om de kräver 20% närvaro på dessa så borde det kunna gå och hitta en lösning.



Sen så handlar det ju om du vill göra det här eller inte? Vet att du pratat mycket om en annan utbildning också men du är den som peppat mig när jag tvivlat och innan sommaren så kände du väl att allt kändes rätt? Du vill ju arbeta med utsatta barn och det tror jag inte man får göra som redovisningsekonom eller ica butikschef ;)



Neh, om det här är vad du vill så äre klart du ska kämpa. Annars så kommer du hitta en annan väg, men ge inte upp bara för att det är svårt :)



Over and out!

Postat av: Hannah

Publicerad 2010-08-28 21:05:50

ni är söta!

Tack!

Och tack Kamilla, de e nog bara du som riktigt vet, eftersom vi praaaatat mycket om det på mornar o eftermiddagar!

KLart jag peppar dig- DU SKA JU VERKLIGEN göra det här! Lika skrivet som bibeln verkar vara ( är ju inte troende men ja.. du fattar!) =)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Hannah med familj.

En helt vanlig familj men med högt tempo! En blogg om kärleken, föräldraledighet, studier, jobb, att inte räcka till och om att ha sina nära utspridda landet runt och den ensamheten det ger. Välkommen in!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela