EN DAG

Nyss kom jag hem efter att ha skjutsat Johan till Skinnsberg för en ny skolvecka..
Nästa gång vi ses är inte förrän fredag.. långt kvar.  Urs.

När vi satt i bilen, vilket jag gillar, att sitta i bilen, småprata lite o
ibland komma in på djupa diskussioner.. En bilfärd öppnar för många såna
ibland. Så slog det mig- va fan gör jag?!  Vad i hela helvete har jag gjort mot Johan?!
Vägen till Skinnsberg är 6 mil lång, ingen direkt motorväg heller.. utan 90-väg..

Ska min älskade Johan behöva åka den varje dag, för att vi ska kunna bo ihop?
Vad har jag tvingat honom till? Vägen är rena sömnpillret o jag som har extremt dåliga oros-nerver kommer sitta på helspänn dom dagarna som är extra trötta..
Jag vet. Johan har ju sagt ja till att flytta ihop o då får man ju gå på att han vill det också..

Bara det inte blir för jobbigt för honom.. jag vill ju inte ställa till det, utan meningen är ju att det ska bli bättre..

I helgen är det tänkt att det stora flyttlasset ska gå.. Får vi bara låna ett släp så har vi nog gjort det på en dag..
Jag vill inget hellre, men jag vill ju att det ska bli bra, så bra..