EN DAG

Idag står magen åt många håll. Vet inte hur den kan det!
Men det verkar som om vissa dagar vaknar man med
en kula medan andra dagar krävs det x-antal måltider och en
sen kväll för att magen ska visa sig, jäkla magmuskler o hålla
inne på de mysiga!!
Var på inskrivning förra fredagen och det känns som evigheter innan
vi ska dit igen! Inte förrän om 10 veckor! :p
Blodtryck o sånt togs ju o prover var redan tagna eftersom min extrema
trötthet har gjort att dom anat massiv järnbrist. Men med lite extra Levaxin (alltid ätit),
folsyra (har egentligen inget med det att göra) och järntabletter så är man ju pigg som en gris.

Vågen visar på fortsatt minusvikt men de förklarar jag med att träningen har varit som bortblåst i sommar,
men samtidigt tyckte barnmorskan att det borde vända nu. Äter gör jag ju.

Och min nya riktiga ångest-sugen-på grej är pommes. Men inte så att jag måste-MÅSTE ha, utan mer om man kommer o tänka på det kan de lätt bli en ilande, kvarstående, gnagande tanke som inte släpper förrän jag får äta mina pommes, haha.

Helst ska dessa komma från en grill i Hallstahammar, så efter kalasandet idag så får de allt bli en "stor strips" tallrik! Haha


Får jag lov att presentera blivande päronen- förhoppningen är
att om bebis fortfarande bestämt sig för att komma lagom till slutet av februari
så har den ärvt det mesta av Johan. Då kan bebis inte bli annat än alldeles underbar!
Gud så man längtar, eller ja, riktigt redo är man ju inte. Men visst vill man att den underbara tidensom följer ska gå snabbare. Kan väl gå två dagar på en?! ;)

En annan skitkul grej är ju att bror o jag ska ha barn samma månad?! Mitt stora problem där är hur man ska kunna hinna hem o kramas med deras bebis innan det är dags för oss! Hm, bara till att knipa annars!

A la the gravidmongos!

Så sant som det är sagt.
Vi är med barn.
Har en bulle på jäsning.
Är på tjocken.
Blivande (på god väg) tjockis.
På smällen.

För exakt två månader sedan var det en tisdagkväll och jag var i fullfärd
att ska göra mig iordning för jobb. Jag var lite sen ute o höll på
med att kissa, sminka mig, äta och plocka ihop väskan för natten.
Kissandet resulterade i att ett gravtest togs.. "för skojs skull"..
Tjohej. Nu är det på blodigt allvar. Och det är HUR KUL som helst!
Veckor av oro, nervositet, spänning o lite sne ångest
har nu börjat ge med sig i lugn.
V 14 träder vi in i imorgon och har siktet inställt på
ultraljudet som sker i V 18. YEAH!!

Efter en sommar med nattjobb, extrem trötthet o ingen ork så blev det inge vidare träning.

En promenad med finaste Camilla avklarades därför idag o oj vad det spände i lilla magen. Får bli en lugn start på höstens träning.