En vanlig dag:
Lilleman vill upp. Ner, byta blöja, göra namnam (välling), mysa ner oss
i soffan. Vidar kommer nästan i ett halleluljha-moment under vällingintaget
och "vaknar" till på 2 sekunder efter flaskan tagit slut. Han ger oss flaskan med ett "daah".
Sen äre frulle, fil för honom, och något som passa föräldrarna för dagen.
Pappa åker till jobbet / eller lämnar. Lämnar jag så är det tandborstning, på med skor,
fleecetröjan och iväg. Inte glömma snuttisen!
Man ser ut som 14 svåra år med mjukisar, munkjacka o converse (jordens bästa uppfinning!).
Alla finare "Strömsholmsföräldrar" med flera hektar mark och fina (min mening äckliga o läskiga) hästar
som man genomlider tusentasls timmar ryttartävlingar med raka ryggar o såndär utstrålning
som jag inte alls gillar, vet inte varför..
Iaf dessa päron kollar snett på en som har håret på enda, osminkad (ijämförelse med de andra mammorna som står en sisådär 2 timmar framför spegeln på morgonkvisten), och
med mina älskade mjukisar.. (Är det en sak jag kan vara riktigt avundsjuk gällande dessa "morsor", gud förbjude mig att säga ett sånt ord.. oops! så är det deras nyvaknade, überfräscha, morgonlook.. Man riktigt ser hur deras väldigt dyra krämer och perfekt hudvård ger valuta för pengarna och deras hy stråååålar!.. Deras bilar med ;))
Ja, dessa föräldrar tittar på en som man vore världens bondlurk - o guess what! Det är vi alla här ute på vischan! ;) Man får ingen vidare självkänsla av dessa blickar.. men varför ska man topp-till-tå fixa sig för människor som man i själva verket inte bryr sig om, förutom deras hy (!), när man ska byta vällingflaska, tandborstning, snuttefilt och snorigt barn mot ullfilten, tekoppen, nyhetsmorgon, och en uppsats som det snart (på torsdag) skall opponeras på?
Jag slår vad om att dessa mammor o pappor inte åker hem på sturt för att plugga tills ögonen svider
för att sen hinna med en kortis med sitt barn för att sedan åka till jobbet och spendera resten av fredagkvällen där..
Nej, så ser nog deras vardagar inte ut.. :) Mig gör det inte mycket (förutom förlorad tid med min älskade lilla familj) för jag vet att utav allt detta slit och extrema vardagspussel kommer vi få det bra mycket bättre
när jag är färdigpluggad och fått ett jobb (vilket inte känns speciellt svårt i dessa tider som socionom)..
Om precis en vecka, fredagen den 8e, är förhoppningen om att jag o Jessica är så klara vi kan bli med
uppsatsen efter opponeringen och att vi med stolthet kan lämna in vår skrivna c-uppsats.
Och då kära vänner, då går jag på några veckors jobb i sommar, blandat med ledighet, för att sen vara
mammaledig hela hösten och sen rivstarta i januari med mitt absolut sista år på socionomprogrammet..
40 veckor/60 högskolepoäng.. är vad som återstår av min utbildning...
Snart äre sommar (-förutom i Vilhelmina, för där är det snö idag)!
